alolvovans

 

 

Alva hade tråkigt. Hon tycker att det är kul att prata om sig själv i tredje person. Alva gick runt i cirklar. In och ut. Upp och ner. Tråååkigt. Väntade på att hennes dumma mobil skulle ladda klart ett spel. Mamma vid datorn. Plötsligt reste hon reste sig upp och gick fram till Alva som hade tråååkigt. Lika läskig som vanligt så frågade hon stackars Alva om hon ville följa med till Ikea för att köpa "tillfälliga" tallrikar med glas då hon just pangat ännu ett glas i tuuusen bitar. (och Alva fick springa med sopborstar, skyfflar och damsugare) Alva tvekade men hade inget bättre för sig. Såå varför inte, svarade hon, ovetandes om vad som väntade henne...

 

De åkte bil. Och åkte bil. Och åkte bil. Alva var trött och varm. Mamma lika konstig som vanligt. :) När de kom fram tog de en parkering där bilen preciiiis kom in. De klämde sig ut ur bilen, tog en vagn och gick mot entrén. Då de skulle gå in sa mamma: "föresten... vi böhöver nog ingen vagn. Eller... vi behöver en vagn men inte nu. för vi måste upp, igenom och ner, och då får vi inte med den. fattar du?" "Mm självklart mamma <3" svarade Lilla Alva, inte alls irriterat.Så mamma ställde vagnen där och så gick de in. Mamma frågade Alva om hon skulle lämna henne bland treåringarna, där man kan lämna in sina barn. Alva svarade snällt nej. Som en ängel, på det bästa humöret man kan vara på. <3 De tog en Ikeapenna, en Ikealinjal, men faktiskt ingen karta, trots att man faktiskt kan gå vilse.

 

De gick. Och gick. Och gick. Det är stooort! (med betoning på stooort) Sen, när de rejsat med de personerna som låg framför, gick de ner för trappan till bottenvåningen igen. Där hittade de äntligen talrikar och glas! Nu måste de bara välja... Hm.. Hmmmm.. Hmmmmmmm... Tillsist hade de hittat maaassaaa talrikar de ville ha men hade ingen vagn, så de fick gå och hämta en vagn. Såklart. De hittade talrikar och glas efter många om och men och gick mot kassan. De såg någon de kände men kollade åt motsatta hållet och hoppades innerligt att inte behöva stanna och prata. Och det behövdes ju inte. Då fick Mamma syn på coola krukor och fula blommor medan Alva sniffade på doftljusen så mycke att hon blevade yr. De behövde verkligen fula blommor som såg ut som korvar, så de köpte dom oxå. Och en påse Non Stop.. Efter en evighets kö betalade de. Alvis konstaterade att alla som jobbar på Ikea ser roliga ut. En hade mustasch och en annan stooort krulligt hår. He. Hehe.. Hehehe... De åkte hem. Alva bar ut saker från bilen och mamma fixade köket. De diskuterade hur blommorna skulle stå och mamma kom på att hon ville ha en till men Alva fick damp och sa stopp. Hon låg och läste De Utvalda i tre timmar efter att ha ätit Pizza till lunch. Då kom mamma fram och sa att hon skulle till... Ikeeeaaaa!! ...Och hon undrade om jag skulle med. För vi hade faktiskt inga tårtfat och blommorna blev konstiga. Så de åkte tillbaka.. Igen... Suck.. 

 

De gick in på Ikea och gick igenom allt igen. Varför inte lixom...? De hittade någorlunda bra tårtfat och pratade om hur arg pappa skulle bli. Alva fnissade åt allt som var litet, som koppen som var ca. 3cm stor. Hehe. Hihi. Haha. Hoho. Höhö. Hähä. Håhå. De konstaterade att de ville ha orkidéer istället för de andra i köksfönstret. Så de tog en till kruka och orkidéer x4. Vit x2 - Ljusrosa x2. 

De betalade, satte sig i bilen och åkte hem. trötta. Dagen på Ikea var inte alls lika kul som på Ica... :( Tills... De träffade OLGA! Dun dun duuun...

 

De svängde av motorvägen och där satt "OLGA" i en taxi. Mitt på vägen! Mamma tutade som **********! (jag får inte använda såna ord på min blogg) ...och mamma lyckades komma runt. Mamma klappade tutan och sade till Alva (eller tutan, vet inte riktigt) Jag älskar min tuta. Hon klappade den mjukt. Alva fnissade. Efter ett tag sade Mamma, jag känner mig iaktagen... Alva snodde runt och kollade bak. Där var OLGA! Hon FÖRFÖLJDE oss!! OMG!! Alva berättade ivrigt för mamma att de var förföljda. Mamma gasade och kollade i backspegeln. Där satt hon med sina solbrillor och blonda hår uppsatt i hästsvans. De konstaterade att hon hette OLGA (inte Olga eller olga - OLGA) och att hon kommer från ryssland. Hon är säkert en spion. Plötsligt bromsade mamma och OLGA var då också tvugen att bromsa. Mamma skrattade onskefullt när hon fått lite hämnd. Mamma sade till Alva att hon skulle tvärnita och Alva sa, okej, det finns en risk att vi dör allihop, men du får ju hämnd i alla fall. Mamma ångrade sig. Hon förföljde oss hela tiden. När de nästan var hemma bestämde de sig för att skaka av sig OLGA och åkte mot rött. OLGA stannade men en annan svart bil följde efter. Där satt två män! OLGAS onda lakejer!! Oh Noo! Var det slutet? Skulle de få tag på oss? Mamma svängde in mot vägen som leder till vårat hus. Phu, de följde inte efter. De tappade säkert bort oss bland alla bilar. Ingen skymt av OLGA eller Lakejerna. Vi överlevde!

Fast vem vet... En dag kanske OLGA får tag på oss...